Så jag börjar lite idag och ni som vill följ gärna med.
Jag har som de flesta människor haft det tufft på olika sätt under min uppväxt och under livet.
Vägen har kantats av hårda påfrestningar av många olika slag, jag hade svårt att hantera livet, människornas flerspråkighet, fasadspelen, föreställningsvärldarna, normerna osv.
Jag kände inte heller igen mig i människor, jag upplevde mer, kände mer, såg helheter, var inåt och blyg, känslig och ändå stark och envis.
Idag har jag förstått att en del av det är, att jag bär HSP egenskaper ( High Sensitive Person ), men inte bara.
Du kan läsa mer här http://www.hsperson.com/
Det innebar även att jag hade stark kontakt med djuren, vi hade vårt eget språk, jag såg när människor sa en sak med ord, menade något annat och kände ytterligare något annat mm
Jag vet att jag kunde se vad människor tänkte, det var som tankarna låg runt deras huvuden.
Jag kunde se hål i deras kroppar där de hade ledsna känslor, som om de själva stängde ute känslorna så det blev hål i kroppen där känslan satt som minne.
Jag kände vad människor kände och det förvirrade mig och var svårt att hantera, för det var så många olika dubbla signaler från alla vuxna människor.
Barnen vara annorlunda tills de stängde av och tillät sig formas in i normer och regler.
Som Astrid Lindgren sa: Ge barnen kärlek och mera kärlek och resten kommer av sig själv, ungefär så, minns inte helt :)
Jag vägrade präglas och formas till någon jag inte var, jag slogs ofta för mitt liv, att få vara den jag visste att jag var inom mig.
Allt blev för mycket så jag gav upp och stängde av, stängde av mycket av den jag i grunden var, den äkta jag, vilket medförde att jag till slut hade svårt att leva.
Det är jag inte ensam om att känna och jag har förstått att de som känner så oftast har lärt sig stänga ner sig själva så mycket att de inte är något kvar av dem och då finns heller ingen livskraft.
Jag hade olika sidor av mig som klarade att hantera olika situationer i livet under min uppväxt och de sidorna har jag mött och tagit hand om som vuxen.
Vi har hittat ett samförstånd att det var svårt att leva då av olika anledningar och att vi nu tillsammans kan uppleva och leva ett annat liv med att jag tar ansvaret här och nu.
Jag var låg, hade ångest, dödsångest eller livsångest, och funderade mycket på hur jag skulle avsluta mitt liv men kunde inte förmå mig att lämna mina 4 barn vilket jag är mycket glad för idag, mycket glad <3
Det jag förstår idag var att jag hade livsångest, jag visste inte hur jag skulle leva mitt liv som jag, mig själv utan att stänga av mig för att passa in i normerna.
Jag sökte olika sätt för att förstå varför och under många år har jag tränat och jobbat med beteenden, tankemönster, präglingar osv och hur de påverkar våra tankar, känslor, kroppar och själar.
Jag har mött mycket som funnits i mitt inre som varit avstängd för att smärtan var för stor att känna och lärt mig ta hand om det så händelser, sår och minnen får läka ut.
Jag har gått utbildning i beteenden hur det går att bryta dem när vi hittar nycklarna, det är som det blir som ett poff när de krackelerar.
Jag har lärt mig möta min kropp och förstått att i den sitter våra minnen, i våra gener finns blodsband långt tillbaka, i vårt DNA sitter århundraden av präglingar av människan osv som formar oss om vi inte kliver ur och säger nej.
Och det gör att kroppen påverkas på olika sätt, den får värk, blir stel, formas till olika rörelsemönster
Just nu tränar jag på att känna efter hur jag går, vad är det som händer i kroppen och vilka muskler använder jag osv och jag upptäcker massor och det är så spännande.
Så det här får vara en kort bakgrund till det jag kommer berätta vidare om:
När jag gick i väggen som det heter, fick utmattningsdepression, ångest, sömnproblem, yttre och inre stress, rasande viktnedgång, förlorad livslust, dåligt självbevarelse drift, värk, fibromyalgi diagnos, restles legs diagnos
Det tog mig ca 11 månader att medvetet jobba mig igenom varför de olika symptomen uppkommit och vad jag kunde göra för att eliminera dem för att komma tillbaka till innan symptomerna uppkom.
Jag behöver än idag vara uppmärksam och ett med min kropp och mina känslor för att inte riskera att gamla invanda rutiner startar upp igen.
Det är så lätt att en tanke smyger sig på och blir större, en tanke jag kanske fångat upp hos en annan person som svarar an där jag ännu inte läkt helt eller inte känner mig säker i mig själv.
Det gäller att hela tiden vara öppen för att det här kommer pågå resten av livet att upptäcka, stärka och vårda mig själv och det är livets spännande resa.
Att våga upptäcka det som finns under ytan, vilket inte bara är negativt som många tror.
Du har ditt äkta jag där under utan :) ditt helhjärtade jag <3
Ta väl hand om er och fortsättning följer.
Gunilla
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar